| Programvara Jag har utvecklat ett programpaket för handikapping och analys av galopplöp. Det har sedan ganska många år använts av några intresserade spelare och tipsters. Vill Du få en introduktion till hur prestationsberäkningar för galopp tillgår så följ denna länk. |
Bra böcker!! Ett smakprov från en av mina favoritböcker "---- Jerry tittade efter någon att fråga. Han valde en lång missionär med snaggat ljust hår, glasögon och ett stort silverkors på sin bruna skjorta. Två kambodjaner i prästkrage deppade bredvid honom. ”Vous parlez francais?” ”Ja, men jag pratar engelska också.” Ett glatt korrigerande tonfall. Jerry gissade han var dansk. ”Press. Vad är det som händer?” Han skrek högt. ”Phnom Penh är stängt”, skrek missionären tillbaka. ” Inga plan får starta eller landa.” ”Varför det då?” ”Khmer Rouge har träffat ett ammunitionsupplag på flygplatsen. Det är stängt tills i morgon bitti åtminstone.” Högtalarna spred oväsen igen. De två prästerna lyssnade och missionären böjde sig dubbel för att höra deras mumlade översättning. ”Dom har gjort stor skada och förstört ett halvdussin plan redan. Kanske har de tagit några fångar också. Kan nån förklara varför det finns ett ammunitionsupplag på flygplatsen överhuvudtaget? Så farligt. Vad kan det finns för skäl?” ”Bra fråga.” sa Jerry. Han plöjde vidare genom hallen. Hans plan A var redan död, som hans plan A var för det mesta. Dörren med ”Crew Only” bevakades av ett par riktigt elaka gorillor och i nuvarande stämning gav han inte mycket för sina chanser att bluffa sig igenom. Folkmassan rörde sig mot gaten, där stressad markpersonal vägrade att ta emot boardingkort, och där stressade poliser belägrades av VIP- folk med speciella passerkort. Han följde med strömmen. I utkanterna skrek ett antal franska affärsmän på pengarna tillbaka, och några män och kvinnor började förbereda sig för en övernattning på plats. Men centrum rörde sig framåt, folk försökte se något och utväxlade nya rykten, och efterhand kom han allt närmare framkanten. När han kom dit, tog han diskret fram sitt telegramkort och klev över den improviserade spärren. Polisofficeren var välputsad och välbeväpnad och han tittade föraktfullt på Jerry medan hans underordnade polismän jobbade på. Jerry gick rakt fram till honom med sin axelremsväska dinglande i handen och körde upp sitt kort i ansikten på honom. ”Securité Americaine”, gapade han på värsta franska och med en grymtning till de två män som bevakade svängdörren trängde han sig ut på plattan och fortsatte, hela tiden väntande sig ett rop eller ett varningsskott eller kanske till och med ett skott som inte var avsett enbart som varning. Han gick argsint, med auktoritet, dinglande sin väska, som han lärt sig på Sarrat, för att avleda. Framför honom - femtio meter, snart fyrtio meter - stod en rad enmotoriga miltära skolflygplan utan nationalitetsbeteckningar. Bortom fanns en befäst avspärrning och vidare fraktskjul numrerade från 1 till 18, och ännu längre bort såg Jerry en grupp hangarer och uppställningsplatser med förbudsskyltar på snart sagt alla språk utom kinesiska. När han kom fram till skolflygplanen gick han bestämt längs raden som om han genomförde en inspektion. Planen var förankrade med tegelstenar på vajrar. Han sparkade irriterat på en tegelsten utan att stanna till, ryckte i ett höjdroder och skakade missnöjt på huvudet. Från sina platser bakom några sandsäckar stirrade besättningen på en luftvärnskanon slött på honom. ”Qu’est-ce vous faîtes?” Han vände sig halvt, och satte händerna som megafon till munnen. ”Watch the damn sky for Christ’s sakes,” skrek han på sin bästa amerikanska och pekade ilsket uppåt. Han fortsatte tills han kom till planket vid avspärrningen. Grinden var öppen, och skjulen låg framför honom. Kom han väl förbi dem så skulle han vara utom synhåll både från terminal och kontrolltorn. Han travade vidare på sprucken betong med ogräs i sprickorna. Ingen syntes till. Skjulen var av plywood - 10 gånger 3 meter - taken var täckta med palmblad. Han kom fram till det första där ett anslag i fönstret förkunnade ”Bomb Cluster Fragmentation Without Fuses”. En upptrampad stig ledde till hangarerna på andra sidan. Jerry skymtade grälla färger på parkerade fraktplan. ”Nu har jag dej,” muttrade han när han tog sig ut på säkra sidan om skjulen, för där mitt framför honom, klart som dagen, som första skymten av fienden efter en månadslång marsch, stod en skabbig gråblå DC4 Carvair; fet som en groda satt hon där på den spruckna plattan med noskonen gapande. Oljan droppade i ett tätt svart regn från styrbordsmotorerna. " (John le Carré: The Honourable Schoolboy. © Authors Workshop AG 1977. Min egen översättning.) |
Kommentarer För ett tag sedan kunde man läsa, att amerikanska sociologer och samhällsvetare använde sig av statistik och datorstödd analys för att försöka förutsäga, hur många av fängelsernas interner som kunde förväntas återfalla i brott när de släpptes ut. De fann att de ganska väl kunde ange hur många procent av grupper med olika bakgrund och historia som inom kort åter skulle hamna i problem med rättvisan. Kommentaren i DN var ganska nedlåtande och antydde att statistik är bara statistik och inte mycket att lita på. Det fick mig att minnas en skrift jag råkade läsa någon gång i början av 80-talet, en avhandling eller liknande mycket seriöst verk. En svensk forskare studerade hur stort ordförråd fångarna på anstalterna hade i tjyvspråket "Argot" och hur det förhöll sig till deras benägenhet att återfalla i brottslighet. Argot har för varje brott eller handling ett eget ord som på det mest förskönande sätt döljer det dåliga som vanliga medborgare normalt förknippar med ord som stöld, dråp, bedrägeri etc. Studien visade en häpnadsväckande korrelation mellan kunskapen och återfallshastigheten. 2010-08-30. Lasse Swärd i DN applåderade i veckan att polisen skall satsa mer på att få fatt i och stoppa drullar och lymlar i trafiken. Att instämma är inte svårt; det är tungt att behöva sitta still och hjälpa till att släppa in dem som tränger sig i köerna och idkar slalomkörning med obefintliga marginaler. Swärd säger att dessa hittills sluppit undan för att polisen mest jagat pengar i fartkontroller på motorvägar och 30-sträckor. På en del ställen må det vara så, men längs Råstasjön i Solna leder Sjövägen och där är högsta hastighet 30 och där råder vardagar förbud mot motorfordonstrafik under två timmar på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen. Under dessa timmar passerar ungefär 500 bilar per dag. Fler än 9 av 10 bilar kör för fort, oftast betydligt mycket. Polisen tillser inte att dessa trafikregler följs - i stället är intrycket att om en polisbil passerar så håller den sig inte till 30-kilometersgränsen. Med gällande taxa för vitesbelopp vid trafikförseelser skulle en (1) enda dags övervakning med all sannolikhet ge bötesbelopp på flera miljoner! 2010-08-23 |